Tre veckor brukar gå fort och det har det gårr...men det brukar också kunna klassas som lång tid, men det tycker jag verkligen inte att det är. När mamma sa att det var tre veckor så kändes det inte sant, det känns inte som så längesen. Det känns fortfarande overkligt och det har inte gått en dag utan att jag tänkt på dig på något sätt. Jag tror att jag fortfarande inte riktigt fattat det och samtidigt så vet jag ju att det har hänt. Men det händer bara i film aldrig mig...det är någon tanke som många tänkt...

Det känns så konstigt...aldrig mer...går det ens att greppa(oavsett ålder).

Allt känns bara fel...alla är där och stöttar, men ingen riktigt förstår och det är inget fel med det för alla tar saker på olika sätt coh hur kan de förstå när jag inte riktigt förstår själv än...

Alla frågar hur man mår? Vad svara man på det? Vad svara man på det? Jag mår okej med tanke på omständigheterna, men jag mår inte bra...

Man tar så mycket för givet och en dag så finn det inte mer...