Tema för denna vecka.

Massa att göra allt går bara runt runt runt...

Var på en jättebra föreläsning om tillväxt och kapital igår, den höll på till fem, men jag var inte uttråkad för det var intressant och roligt:)

Sedan vart det boxning med julia som var väldigt trött..då hon inte fått sova som hon skulle undet natten och sedan gått upp för att börja jobba vid 6.00 som badvakt på fyrishov.

Idag rullade det på...lektion, möte, frupparbete, stan, hämta ut stövlar som omklackats, hem, stan igen för att köpa biljetter till lammskallegasquen, hem, äta, vänta på att få anmäla sig till jägarexamenkursen och nu är det bara att hålla tummarna att jag kom in, då de bara har 25platser.

Pratade med mamma och pappa idag också...

Har som sagt haft hur mycket som helst att göra...därav den dåliga uppdateringen, tordagen var grymt rolig och precis vad jag behövde då.

Igår var det skola för ehla slanten nästan...tills jan kom iafa...sen blev de myskväll :)

Idag återstår att se, men jan pratar om ikea, julias familj kommer ner idag på beök också. Vi får se vart dagen tar vägen;)

Supermycket att göra och så lite tid. 17.30 ska jag vara på värmlands och då ska jag ha hunnit med allt för dagen. GAH!

Lyssnar just nu på simple plan...in a perfect world this could never happen, in a perfect world you'd still be here, and it makes no sens...

Eller inte, men det var tur att Julia hade med sig det idag på träning. Fick nämligen ett blodsockerfall, men en dextrosol och lite vatten senre så var det bara att fortsätta passet. Hade som tur var också en banan med mig som jag tog dierkt efter så nu är jag ganska återställd och helt slut. Så godnatt på er så ses vi imorgon.

Hade en jättetrevlig fika med Carolina idag också. Det hoppas vi på att snart göra igen:)

Sitter och skriver och försöker att analysera vårat företag med Sara. Har sedan lektion 13-16(obligatorisk) idag:P

Sedan är det bara hem och fortsätta...plugga, plugga, plugga.

I see no ending...

Dagen till ära har gått i pluggandets tecken. Eller jag har i alla fall försökt. Men allt är svårt just nu och jag hittar ingen motivation och om jag hittar den så tryter den för det jag vill göra är egentligen ingenting. Jag vill bara vara och inte behöva bry mig om studeierna just nu. Men det är som jag alltid har sagt. En student är ingen människa utan en robot för vi får inte vara sjuka eller liknande. Eller okej vi får tekniskt sett, men vi har inte tid. Det finns inget i schemat som säer här är en måbra dag placera ut den när du vill under terminen. Nej, det är bara en massa måsten vilket är väldigt jobbigt just nu.

Rest In Peace

Min morbror fick barn sent i livet i jämförelse med sina syskon. Han tyckte mycket om barn och han var vår personliga klätterställning när vi var små. Han visade alltid stort intresse för vad man höll på med och vad som hände i ens liv. Han var med mycket och hälsade på en del när han bodde nära oss(Gävle). Det märktes verkligen att han var intresserad och det var roligt att berätta och förklara om det behövdes. Han uppmuntrade oss alltid och även om han bodde X-antal mil bort(Han flyttade till Norrköping i början på 2000-talet tror jag det var och fick då sin dotter(min kusin) Tilda tillsammans med Lena(min moster)) så fanns han där på något sätt ändå även om vi inte sågs eller pratades vid ofta alls.

Sommaren 2010 är en sommar som jag sent kommer att glömma. Det var sista dagen på Peace and Love festivalen. Jag och Åsa skulle gå på festivalen för att sedan gå på vårat sista arbetspass som var 12h långt, med andra ord: vi skulle vara vaken i säkert ett dygn. Jag vaknade vid 13-14-tiden och kunde verkligen inte somna om så jag ringde mamma som var hos Leif den helgen(i borlänge) och frågade om jag kunde komma över på en fika eller om det var mamma som föreslog det när jag frågade om vi kunde ses med tanke på att de sedan skulle åka till Gotland i en vecka. När jag kom dit berättade mamma att den där knölen på halsen som min morbror hade vart och kollat och som de i februari hade sagt varit godartad inte var det. Han hade cancer. Jag minns att min första impuls var att ställa hur mycket frågor som helst för att få en uppfattning om situationen, för att sedan börja gråta. (Många kanske tycker att det var fel av henne att berätta det då precis innan jag skulle gå på sista festivaldagen, men jag tyckte det var bättre då än när jag hade varit vaken i ett dygn). Detta var alltså den 3juli 2010. Den tredje September åkte jag med mamma och Carmlito ner för att hälsa på min morbror, de hade då börjat med strålning, då inget annat hjälpte. Jag får väl säga att jag var lite smånervös för att se honom då alla hade sagt att det inte gick att föreställa sig hur han såg ut. Men trots den enorma knölen på halsen och att han inte kunde prata så var det på något sätt ändå morbror Dan. Just då såg det bra ut. Han var positiv och det verkade som om strålningen hjälpte. Den 29 September ringde mamma och berättade att det hade blivit värre och det hade gått snabbt. Nu var det bara att vänta sa mamma. Jag var jätteledsen. Den 30 September 2010 ringde mamma och sa att "det är över nu". Det finns inte ord för hur jag kände då. Livet är inte rättvist.

R.I.P

Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta<3

Vad har jag gjort idag då??? Absolut ingenting egentligen. Vart ner på stan en sväng för att köpa ett par snygga skor jag spanat in på scorett. 400kr, rena fyndet för att vara där så nu är höst/vinterskor avklarade. Köpte också benvärmare och varma strumpbyxor som jag kan ha till min new yorkerkjol som jag köpte förra månaden.

Pappa och Jasmine kommer ner imorgon^^

I övrigt skänker jag alla tankar åt dig<3