Mitt i en flytt och allt händer samtidigt.

jan ringde och sa att han var på väg, så jag kunde äntligen ställa mig i dushen. Dusha innan flytten tänker ni säkert, men jag kände ett behov av det. När jag står i dushen ringer telefonen. Jag tänker det är säkert jan som glömt något, jag ringer sen. Kommer ut och ser okäntnr. Jaha det var mamma som ringde tänkte jag och ringde henne på jobbet, men det var det inte...

Syskon är det bästa som finns<3

Det var allt jag fick. Jag hade förberett mig på ett långt och jobbigt samtal. Jag blev paff, chockad kalla det vad du vill. Nu är det över. Jag har haft överseende för många gånger. Det har hänt för mycket och du måste jämnt ha något att skylla på. Det krävs två för att dansa tango. Men ibland är det någon som inte är så bra på att dansa och när man har blivit kliven på tårna för många gånger så vill man inte dansa med den personen mer. Jag hade velat prata, ge dig en chans att förstå så att du slutar med det beteende som redan har kostat dig hur många? Du la bara, på konfrontation är inte din starka sida och du har svårt att erkänna när du gjort fel. Det är vad jag vet om dig, men någon gång måste det vara nog. Jag är inte som dig. Jag ger inte ut hur många chanser som helst. förr skulle jag nog ha gjort det och lidit själv till förbannelse och sagt ifrån först när någon sagt till mig att nu får det vara nog du mår inte bra! Det var då, jag är starkare nu och det är nog.

Visst hade vi många roliga stunder ihop, men det var då. Du tycker att jag borde ha ringt. Men jag har ringt, mycket mer än vad du har gjort genom hela den tid vi har känt varandra och om sanningen ska fram så var det nära att det tog slut redan i vintras.

man överger inte en kompis på festival, hur nykter eller framåt hon än är. För dessa egenskaper spelar ingen roll om ett gäng med fulla killar drar med henne någonstans. Man säger inte bara btw jag ska på en fest på lördag jag kommer inte på din som du har planerat i TVÅ MÅNADER! man ber om ursäkt och säger du jag står inte ut jag mår dåligt är det okej om jag går, kommer du att klara dig. Har du någon annan du kan vara med?

Man säger du förlåt, jag vet hur mycket du har planerat, men jag känner verkligen att jag inte klarar av vissa människor just nu är det okej om jag inte kommer och går på den här festen istället. Men viktigast av allt: man lovar inte första att man ska komma och att vi kommer att ha så roligt.

Det sjuka är att om jag hade gjort samma sak så hade du gått för längesen. jag hade redan gett dig två varningar i form av att jag redan varit så arg att jag sagt att du var nära på att förlora mig, men det var alltid som att du inte riktigt fattade. Tredje gången gillt eller hur säger man. Nu är dina chanser slut.

Att säga att jag inte mår dåligt vore en lögn, men jag saknar inte dig. Jag saknar det vi hade en gång för längesen när ingenting spelade någon roll och allt vi behövde passa var bussen hem.

Bilden är bortagen, kanske var lite att gå övergränsen. Förlåt, men nu är den borta.

"This is the way you left me,
I'm not pretending.
No hope, no love, no glory,
No Happy Ending.
This is the way that we love,
Like it's forever.
Then live the rest of our life,
But not together."

Förlåt för den dåliga uppdateringen, men jag är som sagt mitt i en flytt. Har städat hela dagen. Nu är det bara badrummet kvar, men det tar jag imorgon efter att jag dushat.

Det är sent jag vet, men har tyvärr vänt lite på dygnet. Ska ändå inte upp förrän 10-12-tiden.

Har de senaste dagarna gått och grubblat över hur jag ska göra med en sak. Pratat fram och tillbaka med mina närmsta just nu. I slutändan var det inte jag som tog beslutet ändå.